Min första BDSM erfarenhet
Jag var elva eller tolv tror jag, jag har svårt att placera rätt tidsmässigt. Minnet är också lite splittrat i bilder som jag har redigerat för att kunna beskriva så sanningsenligt som möjligt vad som hände. Det var sommar och min familj var i stugan som vi delade med mina morbröder och deras familjer. I närheten den sommaren bodde en annan familj. En familj som var ganska närstående vår och det är allt jag ska säga om dem. Det räcker att du kan identifiera mig. De andra skall förbli anonyma. Deras dotter, låt oss kalla henne Marit, var sexton eller sjutton. Jag träffade henne en eller två gånger om året och hon var något av förebild för mig och har så förblivit än i dag. Hon såg ut som de flesta tonårstjejer , kanske lite längre än de flesta, en brunett med slanka solkyssta ben. Ja, redan vid den åldern lade jag märke till hur kvinnor såg ut, jag har beundrat den kvinnliga kroppen så länge jag kan minnas.
Den här dagenvar våra och hennes föräldrar i skogen för att plocka bär eller något. Hur som helst var de inte i det omedelbara grannskapet. Marit, min bror och jag lekte i närheten av en del äldre byggnader när det började regna och vi sprang in i en ekonomibyggnad för att ta skydd. Det var en “bagarstuga” ett hus med en stor ugn som huvudsakligen används för att baka bröd och ta hand om vilt när det var säsong, eller inte om det var tjuvskjutet. Den hade också ett rum som ursprungligen var ett rum för tillfällig arbetskraft, men det var nu bara fullt av trasiga möbler och liknande. Huset var stor nog att ha en liten vind. Marit föreslog att vi skulle leka cowboys och indianer, men på ett lite nytt sätt. Marit skull vara en farmarhustru som var ensam hemma för att baka bröd. Min bror och jag var två banditer som kom inrusande med dragna pistoler och krävde att hon skulle ge oss det guld som vi visste var gömt i huset.
Det började på det vanliga sättet med att vi ropade “Upp med händerna!” och viftade med vapnen. Det stod snart klart att Marit inte skulle berätta var guldet var, hur mycket vi än hotade henne med våra vapen. Vi var ganska förvirrade över vad vi skulle göra härnäst när Marit föreslog att vi skulle binda henne. Det låg lite rep på ett bord vid fönstret. Jag tog tag i det och var på väg att binda hennes händer när Marit sa. “Nej, nej, låt oss göra det ordentligt och i ett mindre rum.”. Hon ledde oss in i ett skåp under vindstrappan. Det visade sig vara för litet för de tre av oss så Marit lade sig på golvet vid foten av vindstrappan och visade oss hur vi skulle binda henne genom att knyta hennes fötter på ett enkelt men effektivt sätt. Jag hade en morakniv och hon sa till mig att skära av repet. Vilket jag gjorde och sedan började jag binda hennes händer som jag hade bundit hennes fotleder. Min bror satt och tittade på, det fanns inte plats på golvet för honom också. Marit var nu ordentligt bunden men vägrade fortfarande att berätta var guldet fanns. Hon sa att hon skulle bli tvungen att berätta för oss om vi torterade henne lite, kanske genom att kittla henne. Nu kunde min bror också ta del i leken, han tog sig an hennes fötter medan jag försökte kittla henne i midjan och under armarna. Och fortfarande avslöjade hon inte var skatten fanns. Efter att vi gett upp tortyren föreslog Marit att vi kunde knäppa upp hennes blus. Jag blev intresserad och nyfiken men min bror bara mumlade något och flydde fältet.
Jag var på väg att börja knäppa upp med något darrande händer när Marit sa att det skulle vara lättare om hennes händer var bundna bakom ryggen. Det gjorde jag som om jag var en erfaren bondage mästare. Marit satt nu upp med ryggen mot väggen och än en gång sträckte jag mig efter att mystiska tingesterna under hennes blus. Marit skrattade tyst, “Nej vänta lite. Någon kanske kommer, vi går upp på vinden”. Vid det här laget hade jag insett att detta var ingen vanlig cowboys och indianerlek, men något mycket mer intressant och spännande. Repet runt hennes fotleder var svårt att lossa så jag kapade det med min kniv. medan jag hjälpte henne på fötter grabbade Marit tag i repet som låg på golvet och gicj uppför den smala trappan. Hon var klädd i ett par shorts som var ganska korta för det tidiga 60-talet. Jag kan fortfarande se, för mitt innre öga, de långa, smala, bruna benen, den runda rumpan och händerna bundna bakom ryggen. En syn jag njöt även vid denna späda ålder.
Vinden var nästan tom, bara några lådor och litet skräp, och under det smutsiga fönstret en tunn tagelmadrass. Marit lade sig på madrassen och log mot mig. Jag föll på knä på madrassen bredvid henne, jag kunde knappt andas och med ostadiga fingrar lyckades jag knäppa upp blusen. Hon hade en behå som alla flickor hade då, nu vet jag att Marits bröst bara var något större än genomsnittet. Men för mig då var de riktigt stora, de första brösten jag sett på nära håll och de var underbaat! Jag stirrade bara på dem och på Marit leende ansikte. “Du kan dra ner behån”. I början var jag lite förvirrad men insåg snart att om jag skulle klara det utan att lossa hennes händer skulle jag behöva dra ner armarna på blusen. Marit hade ögonen slutna och fortfarande samma lugna leende på läpparna medan jag klumpigt drog ned hennes blus till hennes bakbundna hände. Marit var mycket samarbetsvillig och rörde sin kropp för att göra det lättare. Hennes behå var en enkel vit sak, och Marit lärde mig att knäppa upp den i ryggenmedanr hon vände sig på mage för att underlätta att lossa den varefter hon åter vände sig på rygg. De bakbundna händerna och hennes krökta rygg gjorde hennes bröst än mer framträdande. Jag lyfte hennes behå och såg på dem – den mest underbara, vackra syn jag någonsin skådat. Först stirrade jag bara på dem, De vita mjuka kullarna mot hennes solbruna skuldror, bröstvårtorna som var bruna och styva. Marit gav mig en uppmuntrande nick och jag lade händerna på dem. Jag hade aldrig upplevt något liknande. De var mjuka men ändå fasta och jag kände bröstvårtorna hårdna. Jag kände en ny typ av spänning, en känsla av att detta var så rätt så perfekt.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, men började knåda dem. Jag måste ha gjort något rätt för Marit började andas på ett annat sätt och hennes kinder blev röda. “Hårdare” sa hon “Kom ihåg att du skall tortera mig!” Jag hade helt glömt bort det medan jag beundrade hennes kropp. Så jag började klämma hennes bröst hårdare, och hennes andning blev snabbare och en rodnad började sprida sig från halsen ner mot hennes bröst, jag hanterade dem hårdare och hårdare. På en impuls nöp jag hennes bröstvårtor och hon svarade med ett mumlade “Ja, det är bra, ja”. Uppmuntrad fortsatte jag mina experiment, ibland klämmande de underbara brösten, ibland nöp jag hennes bröstvårtor. drog på dem och skakade brösten. Allt detta hade naturligtvis gjort mig ganska upphetsad. Inte på ett sätt som jag några år senare skulle känna igen som testosteroninducerad kåthet. Men ändå kan jag nu se att det var en sexuell känsla, ett djup och säker känsla. En sexualitet som jag inte har känt sedan, inte förrän jag började med östrogen och testohämmare. Marits andning blev snabbare och snabbare och hennes höfter började röra sig upp och ner. Först blev jag lite rädd, men något gjorde att jag insåg att det inte var för att hon var sjuk på något sätt, men att detta var hon ville. Jag intensifierade mitt “tortyr” och lade till några slag i min repertoar. Marit började stöna och sedan kom små skrik. “Hådare snälla” “Ja! Mer!” Hennes kropp kastades först runt ännu mer för att sedan slappna av helt. Marit log glatt mot mig och viskade “Tack.”
Efter några minuters tystnad sa Marit stilla, “Du kan lossa repen nu,” Sedan hennes händer var fria och hon hade sina kläder mer eller mindrei ordning lade hon sina händer på mina axlar, gav mig en kysk kyss på kinden. “Vad vi just gjorde var inte fel på något sätt. Jag gillade det och jag tror att du gjorde också. Jag är vad som kallas en masochist. Jag tycker om att vara bunden och jag gillar smärtan så mycket. Många människor kan inte förstå det och tycker att det är väldigt fel så det är bäst om vi inte berätta för någon om det här. Men kom ihåg att det är aldrig fel att göra vad du känner är nödvändigt för dig, så länge du inte skadar någon. Och döm inte någon om de inte gör det som förväntas. ” Detta är väl inte hennes exakta ord men innebörden är där. Precis innan vi gick ut i den världsliga världen kramade mig Marit , kysste min panna och viskade återigen “Tack”.
I efterhand kan jag se att repen och madrassen inte bara råkade vara där. Scenen var uppenbarligen arrangerad av Marit. Jag tycker mig också komma ihåg en liten korg med klädernypor bredvid madrassen. Idag inser jag vad de kunde ha använts till. Om det arrangerats för mig, någon annan eller för henne själv får jag aldrig veta. Men jag är otroligt tacksam att scenen var där och redo att användas.
Hade detta har någon effekt på mitt senare sexliv? Självklart hade det det. Om det är orsaken till mitt behov av BDSM vet jag inte. Jag vill tro att vad det gjorde var att det gav mig ett öppet sinne i allmänhet och en sund inställning till behov, drifter och begär, både mina egen och andras.
Av någon anledning tänkte jag inte på denna underbara upplevelse förrän många år senare när jag var sexuellt aktiv. Men Marit var någon som jag såg upp till, beundrade och hade som ett slags förebild. Vi träffades nästan varje år tills jag var ungefär 20, sedan blev det längre emellan. Men jag pratade aldrig med henne om den dagen. Slutligen bestämde jag mig att jag ville och behövde. Men jag fick aldrig chansen, efter en kort tids sjukdom dog hon mycket för tidigt. Jag har under åren undrat ibland vad hon skulle göra i vissa situationer. Och naturligtvis vad hon skulle säga om min nuvarande situation. Kanske hon skulle följa med mig till Club Wish, en fetisch / BDSM klubb i Stockholm baara för kvinnor? En kvinna kan få drömma, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar